Organhandel, prefket eller oetiskt?

Vilken ingång ska man ha till organdintiaon beror nog på vilken syn man har.
Det känns som Niclas Berggren har en rätt egocentrisk ingång till det hela. Hade hans syn varit densamma om han varit någon annan eller hade han då sett risken med att de svaga skulle bli utnyttjade?

Att fattiga skulle känna sig pressad att bli organdonatorer är väl inte så otänkbart. Är det en ok konsekvens?

Vem ska betala för organet? Mottagaren? Ska då vård bli förbehållet de rika? Är det ett samhälle vi vill ha?

Vill vi ha ett samhälle där folk ger organ av ekonomiska orsaker, varesig det är för att det känner sig nödtvugna eller vill mer av det?
Att man får några tior (tror det var 30kr när man ger blod (om det inte ändrats)) Har varit under stor debatt och det täcker inte ens resan till sjukhuset för de flesta.

Han talar om kostnaderna i övrigt i samband med bendling och väntan på njurar. Men går det verkligen att jämföra statens kostnad för behandling och pengar som går till en privatperson?

De medicinska riskerna är små säger Niclas och hänvisar till artikeln Long-Term Consequences of Kidney Donation, en miss i länkningen gör att den inte fungerar. Jag gissar dock att han var ute efter denna:
NEJM - Long-Term Consequences of Kidney Donation
Där kan man se att det faktiskt är skillnad, men den behandlar dock bara de lånsiktiga perspektiven. Är de kortsiktiga inte värda att ta med?

Han talar vidare om det altruistiska perspektivet och hur vida dessa dontioner skulle minska som en följd av att man kan tjäna pengar på att donera organ. Jag ser det som väldigt farligt att göra organ till en marknad, är det där vi vill ha ekonomiska intressen? Vill vi ta konsekvenserna av ett sådant system? Istället för att folk av vilja lämnar ifrån sig en njure blir det något man gör för att få pengar. Är inte risken att det tilloch med räknas som något fult? Man donerar för att man är i behov av pengar, det riskerar då att bli en klassindelning, fattiga donerar, rika avstår.

Han talar även om att matchningsystem där ett par ger en njure till en annan mot en njure tillbaka. Dvs A är sjuk och behöver en njure, person B kan tänka sig att ge sin njure, men är inte kompatibel. Då matchas dessa mot ett annat par i samma situation och på så viss får de en varisn njure. Det låter alltigenom gott vid första anblick i mitt tycke, men vid närmare eftertanke, vilka effekter får det?
Vad händer om ena paret ändrar sig precis innan operationen?
Blir inte även detta just en handel med organ?

Nej jag tycker Niclas Berggren borde anta ett lite annat förhållningsätt till det hela. Hans ekonomiska syn härstammar säkert från hans yrke, men kommer hans syn på människor fårn densamma?

Själv vill jag inte att männsiskor ska bli en handelsvara...