Organhandel, prefket eller oetiskt?

Vilken ingång ska man ha till organdintiaon beror nog på vilken syn man har.
Det känns som Niclas Berggren har en rätt egocentrisk ingång till det hela. Hade hans syn varit densamma om han varit någon annan eller hade han då sett risken med att de svaga skulle bli utnyttjade?

Att fattiga skulle känna sig pressad att bli organdonatorer är väl inte så otänkbart. Är det en ok konsekvens?

Vem ska betala för organet? Mottagaren? Ska då vård bli förbehållet de rika? Är det ett samhälle vi vill ha?

Vill vi ha ett samhälle där folk ger organ av ekonomiska orsaker, varesig det är för att det känner sig nödtvugna eller vill mer av det?
Att man får några tior (tror det var 30kr när man ger blod (om det inte ändrats)) Har varit under stor debatt och det täcker inte ens resan till sjukhuset för de flesta.

Han talar om kostnaderna i övrigt i samband med bendling och väntan på njurar. Men går det verkligen att jämföra statens kostnad för behandling och pengar som går till en privatperson?

De medicinska riskerna är små säger Niclas och hänvisar till artikeln Long-Term Consequences of Kidney Donation, en miss i länkningen gör att den inte fungerar. Jag gissar dock att han var ute efter denna:
NEJM - Long-Term Consequences of Kidney Donation
Där kan man se att det faktiskt är skillnad, men den behandlar dock bara de lånsiktiga perspektiven. Är de kortsiktiga inte värda att ta med?

Han talar vidare om det altruistiska perspektivet och hur vida dessa dontioner skulle minska som en följd av att man kan tjäna pengar på att donera organ. Jag ser det som väldigt farligt att göra organ till en marknad, är det där vi vill ha ekonomiska intressen? Vill vi ta konsekvenserna av ett sådant system? Istället för att folk av vilja lämnar ifrån sig en njure blir det något man gör för att få pengar. Är inte risken att det tilloch med räknas som något fult? Man donerar för att man är i behov av pengar, det riskerar då att bli en klassindelning, fattiga donerar, rika avstår.

Han talar även om att matchningsystem där ett par ger en njure till en annan mot en njure tillbaka. Dvs A är sjuk och behöver en njure, person B kan tänka sig att ge sin njure, men är inte kompatibel. Då matchas dessa mot ett annat par i samma situation och på så viss får de en varisn njure. Det låter alltigenom gott vid första anblick i mitt tycke, men vid närmare eftertanke, vilka effekter får det?
Vad händer om ena paret ändrar sig precis innan operationen?
Blir inte även detta just en handel med organ?

Nej jag tycker Niclas Berggren borde anta ett lite annat förhållningsätt till det hela. Hans ekonomiska syn härstammar säkert från hans yrke, men kommer hans syn på människor fårn densamma?

Själv vill jag inte att männsiskor ska bli en handelsvara...

Att ge av sig själv

Att ge av sig själv till andra, både genom bloddonation och organdonation till andra, är det vår plikt eller bara något väldigt snällt (man kan dock anse att det inte ens är positivt men det tänkte jag inte bemöta i detta inlägg, så jag väljer att ignorera denna grupp just nu, men har den i åttanke ändock).

Har vi plikter gentemot varandra nu när brist på blod stoppar operationer? Måste vi dela med oss av vårat blod? Varför? Är det inte så att vi bör hjälpa varandra på det sätt vi kan och om vi själva förväntar oss blo där det lämpligt att ge? Att gå från det till att vi måste ge är ett rätt stort steg. Vad innebär man måste ge? Att man inte själv får blod/organ när man behöver, det verkar vara ett relativt vanligt argument. Men vilka konsekvenser ger det då? Om fattar det även barn? Gissningsvis inte förän vid 18års ålder eftersom det är först där man får ge, men hur stort ska spannet vara? När måste man ha anmält sig? Samma dag? Om man inte kan ge blod då? Ska man inte få ta emot blod då?
Måste man försöka se till att kunna ge blod dvs leva rätt? Om inte, räcker det då inte med att man säger att man inte kan? Om det är så så ger det rätt anmärkningsvärda konsekvenser till exempel skulle då inte homosexuella (med ett aktivt sexliv) alls kunna få ta emot blod, inte heller om man skaffat ny partner eller liknande. Hur går det för sprutfobiker?
Problemen är många, motargumentet är väl rätt tydligt dock, det är blodbrist!

Jag upplever att många inte ger blod för att de inte tänker på det. Om man fick hem mer information, om det var mer lätttillgängligt (här i Uppsala är det rätt tilgängligt, men kanske ska man kunna ge på fler ställen) så kanske det skulle öka? Någon förändring behövs uppenbarligen.
Men vad?

Rätten till information

Man har diskuterat hur vida föräldrarna ska ha rätt att veta fostrens kön ett bra tag och än värre har det blivit sen det visat sig att folks abortbeslut hänger på vilket svar de får.
Det är en del av vad man kallar fri abort, den är just fri, man har rätt utan skäl få göra abort. Om man inte vill ha det så men inte inskränka den fria aborten,v ad gör man då?
Jo man försöker neka just att ta reda på kön.

Jag tycker det är skillnad på att inte ta reda på och att inte berätta. Att neka någon ett UL för att ta reda på kön ser jag inte så stora problem med, jag kanske vill veta saker om min kropp, men ska det subventioneras av staten bara för nöjes skull?
Att däremot få veta om någon vet, ja det tycker jag är en rättighet. Att hålla inne med information för att folk riskerar att göra vad amn tycker är ett dåligt val annars, är inte det lite motsägelsefullt?
Jag föredrar att folk gör just ett informerat val. Om man inte vill ha fri abort så tycker jag det är bättre att inte ha det... Det är mycket dubbelmoral över det tycker jag nog. Man vill ha fri abort, men inte godkänna alla andledningar. Men samtidigt vill man inte att någon ska pröva rätten utan det behöver vara fri för att inte det ska bli missbrukat, men då har man ju gjort sitt val.
Endera så är den fri och då får man ta konsekvenserna eller så är den inte fri... det här tycker jag är ett extremt dåligt sätt att komma runt det (dessutom kanppast svårt att åka till något annat land för att göra ul vilket de berörda kanske är villiga till).
Jag tycker det är skrämmande när man v'ljer att ta bort folks rätt till information för att de ska göra r'ätt val, är det demokrati?

Ämnet vart aktuellt då en " Kvinnoklinik avslöjar inte fostrets kön"
Just nu är det väl inte lagligt att hålla inne med informationen?
Argumentett:
"- Det kan bli fel och när barnet föds ser föräldrarna att det är ett annat kön på barnet än vad de tidigare fått reda på.

- Det låter som ett hållbart argument för att hålla inne med uppgiften om barnets kön, konstaterar Thomas Tegenfeldt."

Är knappast hållbart, man vet aldrig något helt säkert och ändå måste sjukvården berätta...

När uppstår löftet och vilket är det?

På Aftonbladet fanns en artikel om att dejta flera samtidigt där en dejtingkonsult (vad tusan är det?) vid namn Marie Hagberg rekommenderar sina klienter att dejta flera stycken på samma gång. Ett av råden är "Prata inte om att du dejtar flera samtidigt."
Varför? Är det helt enkelt för att det inte skulle uppskattas? Men är inte det då ett problem? Är det inte bättre med lite ärlighet så folk kan välja själv?

Ett annat råd är "Om/när du blir intresserad av någon - gör slut med de andra." Varför?
Varför är målet tvåsamhet (efter att det rekommenderas att inte fastna med bara en utan ta av allt vad livet har att erbjuda.... Varför ska detta "nöje" ta slut? Varför kan man inte fortsätta träffa flera även senare?

Jag går gärna i polemik med detta. En fråga jag dock får upp är att om man ska göra så här, när är det etiskt ok och när är det ett löfte uttalat? Jag gillar kommunikation... om det inte tas upp så har man inte heller lovat varandra någon trohet, men bekymret i det är att om den andre parten uppfattat det på annat sätt så riskerar allt att falla ihop.

Men när det blir allvarligt, ska man inte göra slut med de andra då?
Nej varför skulle det vara ett behov? Varför skulle man inte kunna leva tillsammans med många? Debatten om polyförhållanden tycker jag anknyts till rätt bra här, bara det att det förutsätts att monogami är det "riktiga" och tills man kommit dit så kan man däremot roa sig genom att ha fler...
Men varför ska välrden vara tråkig?