Aftonbladet skriver om barnaga (lika så DN) och det verkar blivit en het debatt även här i Sverige just nu. På nya Zeeland genomförs en folkomröstning i frågan, bakgrunden är att man för två år sedan förbjöd aga och att många invånare helt enkelt inte håller med beslutet och därav samlat in över 300.000 namn. Det gör att en folkomröstning måste hållas, men den är bra vägledande, inte avgörande alls. I det här fallet finns det två sidor, ska invånarna ha rätt att i majoritet besluta att få aga barn eller ska barns rättigheter stå över?
Det är inget minoritetsbeslut riktigt utan drabbar alla samhällsklasser och nationer. Men de drabbade däremot kan inte rösta...
Barns rättigheter står mot vuxnas friheter.

För många är det självklart att folket själv ska kunna avgöra vad som saten ska få avgöra och inte. Men står folk verkligen för det? Om merparten i ett land ansåg att man fick ha ihjäl oönskade nyfödda barn, skulle folket ställa sig bakom den friheten? Om merparten skulle anse att man skulle ha rätt att ta livet av den som dödat ens barn? Jag skulle tro att de flesta vill ha en rättsprosses för att avgöra om någon är skyldig, men däremot kanske folk skulle kunna acceptera dödsstraff i vissa fall, men jag är tveksam om majoritet faktiskt skulle vilja ta bort rättssäkerheten.
Vad skiljer då detta? Jo det ses i sig inte som något kränkande, men hur skulle det vara om man fick slå sin partner, sina anställda eller liknande? Är det bara när det gäller barn det är ok? Jag får känslan av att man helt enkelt ser barn som några som inte blivit "riktiga" individer ännu. Några man måste lära vad det innebär att vara människa och det uttalas rätt ofta att man måste lära dom rätt och fel. Men lär vi oss verkligen av våld? Vad lär vi oss och lär vi oss bättre av våld?

Om någon slår mig, lär jag mig då att våld är fel (bara rätt som uppfostring) eller lär jag mig att våld faktiskt är nödvändigt att ta till även mot de minsta och försvarslösaste som jag dessutom älskar mest?

Poängen är att friheten för folket att avgöra själv står mot barnens rättigheter. Även om folket i stor grad vill ha friheten att avgöra själv, ska de verkligen få den?
Kan en person få friheter över andras liv på det sättet? Kan man äga en annan person?

http://www.rb.se/press/nyheter/Pages/Nya-Zeeland-vill-ater-kunna-sla-barn.aspx

Födsel i Afganistan

I aftonbladets artikel här så skrivs det

De flesta, 80 procent av alla kvinnor, föder sina barn i hemmet omgivna av kvinnliga släktingar. Tänk själv att ligga på en matta i ett lerhus i en avlägsen bergsby och föda barn med svärmor vid sin sida. Vad fruktansvärt det måste vara när man känner att något gått fel och vet att inget finns att göra.

Men felet är väl knappast mattan, lerhuset (möjligen ur hälsoaspekt), hemmafödseln eller svärmodern? Problemet är väl snarare hjälplösheten? Att man vet att inget finns att göra? Och då beror det ju på komplikationerna, det verkar ju inte vara så att en sjukhusfödsel i Afghanistan är helt säker heller.

Jag försöker inte förringa det hela, att en födsel för en Afghanistan kvinna är förknippat med många risker håller jag helt med om, men jag menar att aftonbladet försöker förenkla det och helt enkelt drar paralleller som är till för att västerländska kvinnor ska reagera för att det inte följer normerna.

2003 var Afghanistans mortalitet (barn döda innan 5 års ålder) 26% andelen födda barn per kvinna var 69
1962 var den samma 35.2% och andelen födda barn per kvinna var 7 st


Källa: Gapminder - http://www.gapminder.org/tag/child-mortality/