tisdag, juni 02, 2009

Den kristna skolan

I lpo 94 kan man läsa:
"Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna
förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors
lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet
med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och
västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla,
generositet, tolerans och ansvarstagande.
Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell."

Det jag främst är ute efter är följande två menningar:
"Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna
förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på."
samt:
"I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och
västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla,
generositet, tolerans och ansvarstagande."

Är det så vårat sekulariserade samhälle hanterar religionen? Vi banar väg för den kristna traditionen och upprätthåller den i skolan, men förnekar konfessionell undervisning. Är det inte lite motsägelsefullt? Vi ska ha en skola som är fri och då får inte konfessionell undervisning plats, barnen måste själva få välja... Fast vi ska uppfostra dom enligt kristendomens etik!


DN opinion skrev Jan Björklund och Nyamko Sabuni:
"Kristendomsundervisningen är avskaffad sedan fyrtio år tillbaka. I dag ska undervisningen i skolan vara saklig, allsidig och icke-konfessionell. Alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Med andra ord ska det inte finnas sådana inslag."
Men ser man på hur läroplanen är utformad stämmer väl inte detta riktigt?
Och att kristendomsundervisningen är avskaffad sedan 40år måste jag betvivla. Jag är blott 22 år och har ändå (i en vanlig kommunal skola) haft just kristendomsundervisning. Även där fick en elev gå ifrån (det som artikeln egentligen berör) då det inte stämde överens med den uppfostran och tron barnet fick. Jag är inte heller ensam om dessa erfarenheter utan många med mig har haft just kristendomsundervisning.
Att inte ensidigt påverkas för övrigt.. var det därför våra skolavslutningar var i kyrkan, ledda av en präst och sjungandes psalmer och inte i en moské eller synagoga?

Vilken mångfald som finns representerad...

1 kommentar:

Guru sa...

Tre av mina grundskollärarelärare drev med mig eller kritiserade mig för att jag var frikyrklig. I vilket samhälle man än lever så är det majoriteten som bestämmer vad som är okej att tycka och undervisa, och vilka fördomar som inte ska betraktas som fördomar. Att vara ateist var svårt i Sverige på 1800-talet, och är än idag svårt i amerikanska sydstater. Att vara religiös innebär förföljelse vid statsateistism såsom Kina och på sin tid Albanien och Sovjetunionen. I Sverige förföljs inte religiösa av staten, men religiösa barn mobbas på skolor, ofta med vuxenvärldens välsignelse.