Åsa Linderborg skriver på Aftonbladet ang. mediala drev:
Om jag försöker mig på en egen definition, skulle jag säga att ett drev är när medierna under en längre period jagar någon som gjort något misstänkt olagligt eller omoraliskt, och man inte drar sig för att rikta ett teleobjektiv mot hemmet eller söka upp barnen i skolan. Ibland – men långtifrån alltid – tappas proportionerna och sakfrågan bort; medierna vill snarare åt skalpen än sanningen.
och senare på samma sida skriver hon:
Min slutsats av Drevet går, är att vi har för få drev i Sverige. Även om ett drev är en mardröm för den som drabbas, är inte alla drev av ondo. Det finns de som har missbrukat sina positioner, brutit mot lagen eller handlat allmänt omdömeslöst, och de ska tvingas fram i ljuset. Visst kan man, som Pihlblad och Schenström, vädja till att vi alla innerst inne är människor. Men vem säger att en människa får göra vad som helst?
Varför finns det ingen som sliter huden av Carl Bildt för hans blodiga oljeaffärer i Afrika? Varför fick inte Mats Odell löpa gatlopp för den korrupta hanteringen av Carnegie? Varför släpper medierna hela frågan om det moderata valfusket i förorterna? Beror det på att de som drabbats är invandrare? För inte kan väl moderaterna vara untouchable?
Det tycks som om vissa frågor är för ideologiskt känsliga för att vi journalister ska peta i dem. Hur mycket skit torde det inte finnas att gräva upp för den som vågar intressera sig för privatiseringarna och regeringens band till näringslivet? Hur många drev uteblir inte på grund av mediernas feghet eller ideologiska autism – ingen granskning höger om Sveavägen?
Alla journalister drömmer om att fälla ett statsråd. Färre vågar medverka till att avsätta en hel regering. Vi är ytterst få som vill välta ett helt samhällsystem över ända.
Så att "och man inte drar sig för att rikta ett teleobjektiv mot hemmet eller söka upp barnen i skolan" är helt ok bara det är något som kan sälja?
Jag tycker det är trist att hon tror att "
Alla journalister drömmer om att fälla ett statsråd". Varför stannar man kvar när man tror något sådant?
